Verklighet
Efter ca en och en halv månad i landet börjar alla olikheter mellan livet här och i Sverige komma i fatt en. Det går inte längre att blunda för det och de här senaste dagarna har varit ganska tuffa.
Många frågor och tankar har passerat i huvudet och verklighetsuppfattningen börjar förändras. Få se hur folk lever, vilken verklighet de har, hur man hanterar saker på ett helt annat sätt här än hemma. Det är tufft och nu i helgen kom det som över oss på riktigt.
Man börjar fundera på hur det kommer sig att man kan få växa upp under så olika förhållanden, varför skillnaden ska vara så stor, hur är det möjligt att det får vara så?
Varje dag går man till jobbet på förskolan, se hur ingången till villat ser ut, hur husen ser ut, vägarna är och så tänker man att i allt det här bor barnen som jag jobbar med.
Jag har egentligen bara sett utkanten av villat och inte känns det som att man ens kan föreställa sig att bo där och hur är det då att bo ännu längre in? Kanske vill jag inte ens veta.. Det är en helt annan värld. Hemma finns ingenting som man ens skulle kunna jämföra med ett villa och här finns det måååånga.
Någon klok person sa någon gång att man ska tänka positiva tankar.
Som i Peter Pan - för att kunna flyga måste man tänka på glada saker, eller i Harry Potter - för att kunna frammana en patronusbesvärjelse måste man tänka på det gladaste minnet man har.
Så för att inte detta inlägg ska bli helt deppigt tänkte jag bjuda på en bild av våra nykomlingar på Kairós, säg hej till de elva ankungarna. :)
