Att känna sig som hemma
Plötsligt ändrades sinnesstämningen och allt känns väldigt bra. Jag har kommit in i någon for av vardag, börjat lära känna folk och jag börjar faktiskt känna mig som hemma här. Är det positivt eller negativt är frågan? ;) Om jag trivs för mycket kanske jag aldrig kommer hem, haha!
Värmen är verkligen på väg och även om det idag har varit regnrusk så är det ändå varmt och fuktigt. När jag gick från bussen i ösregnet idag kändes det nästan som att vara hemma i Göteborg, känslan av att bli sjöblöt kändes bekant. Det var dock väldigt skönt att slippa kylan som infinner sig hemma. Hehe.
I helgen var vi på bio med några vänner och såg den sista Twilight-filmen, jag tyckte ju väldigt mycket om böckerna men filmerna har jag faktiskt låtit bli att se, man konstaterar ju ändå bara att böckerna är bättre ;) Men med trevligt sällskap och biljardspel innan är jag inte den som är den. Det var roligt! Och det kändes som det var evigheter sen jag var på bio.
På söndagen blev vi även hembjudna till en kompis familj för att äta, man slåss ofta av hur gästfria alla är här. "Ni måste komma hem till oss och äta middag snart!" Och "Ni är välkomna när ni vill, känn er som hemma." Det skulle jag vilja säga är en ganska stor skillnad från hur det är hemma i Sverige där det ofta känns som att det ska så mycket till innan man bjuder hem folk, allt måste vara helt perfekt och noggrant städat och inte kan man dyka upp spontant, det måste ju vara planerat minst 3 veckor i förväg etc etc. Jag måste säga att jag uppskattar det argentinska sättet betydligt mycket mer!
Jag kan även berätta att nästa helg bär det av till Uruguay för då har 90 dagar gått och det är dags att åka ut ur landet för att förnya våra visum. En liten minisemester mitt i allt är ju inte så tokigt det heller! :)
Det har alltså redan gått nästan 3 månader, mer än halva tiden, det är helt otroligt vad tiden går fort!
Härrom helgen hade vi picknick vid floden. Pannkakor med dulce de leche och banan - då är livet fint! :)
