Tanzania del 3 - Kimala
Ett sådant välkomnande som vi fick när vi kom till Kimala har jag aldrig någonsin varit med om!
Hela byn stod ute och väntade på oss och sjöng och dansade. Glädjen var så påtaglig att man blev alldeles gråtmild.
Helt fantastiskt bemötande! Där har vi verkligen något att lära oss av hemma i Sverige!
Och dessa fantastiska röster som de har, jag bara ryser i kroppen varje gång jag tänker tillbaka på det. Där kan man snacka gåshud flera gånger om!
En av anledningarna till att vi hälsade på i Kimala var att vi i Furulundskyrkan har samlat in pengar för att sy upp 100st skoluniformer till barnen i Kimala.
För att få gå i skola behöver man nämligen en skoluniform och i denna by finns det väldigt många fattiga, vi ville därför bidra med detta så att barnen kan få gå i skolan. Kläderna syddes upp i Tanzania för att gynna deras arbete också.
Uppställda på skolgården, hälsar oss välkomna med sång
Till skolan skänkte vi även fotbollar och freespee:s, något som uppskattades väldigt mycket.
Starkast under dagen var nog när vi sa hejdå till barnen på skolan för att gå tillbaka till byn och alla barnen sprang fram för att de ville hälsa och ta en i handen. Helt plötsligt var man omringad av minst 15 barn som alla "drog" i en och ville säga hej. Man kom liksom inte ens framåt. :)
Det är en känsla som är väldigt svår att beskriva men för att försöka: häftigt, annorlunda och härligt. Fast mer.
I Kimala träffade jag även en tjej i min egen ålder som hette Nelusigwe. Vi fick rätt bra kontakt och jag hoppas att jag på något sätt kan träffa henne igen någon gång i framtiden. När jag sa till henne att jag någon gång i framtiden ville lära mig swahili så gick hon iväg en stund för att sedan komma tillbaka med en lapp med några ord, först på engelska, sedan på swahili. Detta tyckte jag var helt fantastiskt fint!
Nelusigwe
Det här var en av de dagarna som berört mig och som jag har uppskattat absolut mest! Det var så mycket glädje och kärlek och fantastiska möten. Dagen kommer helt klart bäras djupt inne i hjärtat lång tid framöver!
Hela byn stod ute och väntade på oss och sjöng och dansade. Glädjen var så påtaglig att man blev alldeles gråtmild.
Helt fantastiskt bemötande! Där har vi verkligen något att lära oss av hemma i Sverige!
Och dessa fantastiska röster som de har, jag bara ryser i kroppen varje gång jag tänker tillbaka på det. Där kan man snacka gåshud flera gånger om!
En av anledningarna till att vi hälsade på i Kimala var att vi i Furulundskyrkan har samlat in pengar för att sy upp 100st skoluniformer till barnen i Kimala.
För att få gå i skola behöver man nämligen en skoluniform och i denna by finns det väldigt många fattiga, vi ville därför bidra med detta så att barnen kan få gå i skolan. Kläderna syddes upp i Tanzania för att gynna deras arbete också.
Uppställda på skolgården, hälsar oss välkomna med sång
Till skolan skänkte vi även fotbollar och freespee:s, något som uppskattades väldigt mycket.
Starkast under dagen var nog när vi sa hejdå till barnen på skolan för att gå tillbaka till byn och alla barnen sprang fram för att de ville hälsa och ta en i handen. Helt plötsligt var man omringad av minst 15 barn som alla "drog" i en och ville säga hej. Man kom liksom inte ens framåt. :)
Det är en känsla som är väldigt svår att beskriva men för att försöka: häftigt, annorlunda och härligt. Fast mer.
I Kimala träffade jag även en tjej i min egen ålder som hette Nelusigwe. Vi fick rätt bra kontakt och jag hoppas att jag på något sätt kan träffa henne igen någon gång i framtiden. När jag sa till henne att jag någon gång i framtiden ville lära mig swahili så gick hon iväg en stund för att sedan komma tillbaka med en lapp med några ord, först på engelska, sedan på swahili. Detta tyckte jag var helt fantastiskt fint!
Nelusigwe
Det här var en av de dagarna som berört mig och som jag har uppskattat absolut mest! Det var så mycket glädje och kärlek och fantastiska möten. Dagen kommer helt klart bäras djupt inne i hjärtat lång tid framöver!
