Tanzania del 5 - Kidilo
En vecka kvar
Tanzania del 4 - Neema Craft
I Iringa finns ett center som heter Neema Craft Center.
Det är ett jätteviktigt och bra projekt där funktionshindrade får en chans till arbete.
Viktigt eftersom det inte finns så mycket arbete med funktionshindrade och att det fortfarande är en ganska utsatt grupp i samhället och oftast klassas som "odugliga" att utföra ett vanligt yrke.
Här kan man läsa mer om Neema Center om man är intresserad.
Vi fick en rundtur i salarna där de sitter och arbetar och sedan åt vi även lunch på caféet som de driver i samma byggnad. De tillverkar bland annat pärlor, smycken och väskor och mycket av materialet de använder är återvinngsmaterial.
Många av oss handlade även i butiken och flera gick hit flera gånger under vår vistelse då det låg väldigt nära vårat boende.
Pärlor som görs av tidningsremsor och rullas ihop.
Tanzania del 3 - Kimala
Hela byn stod ute och väntade på oss och sjöng och dansade. Glädjen var så påtaglig att man blev alldeles gråtmild.
Helt fantastiskt bemötande! Där har vi verkligen något att lära oss av hemma i Sverige!
Och dessa fantastiska röster som de har, jag bara ryser i kroppen varje gång jag tänker tillbaka på det. Där kan man snacka gåshud flera gånger om!
En av anledningarna till att vi hälsade på i Kimala var att vi i Furulundskyrkan har samlat in pengar för att sy upp 100st skoluniformer till barnen i Kimala.
För att få gå i skola behöver man nämligen en skoluniform och i denna by finns det väldigt många fattiga, vi ville därför bidra med detta så att barnen kan få gå i skolan. Kläderna syddes upp i Tanzania för att gynna deras arbete också.
Uppställda på skolgården, hälsar oss välkomna med sång
Till skolan skänkte vi även fotbollar och freespee:s, något som uppskattades väldigt mycket.
Starkast under dagen var nog när vi sa hejdå till barnen på skolan för att gå tillbaka till byn och alla barnen sprang fram för att de ville hälsa och ta en i handen. Helt plötsligt var man omringad av minst 15 barn som alla "drog" i en och ville säga hej. Man kom liksom inte ens framåt. :)
Det är en känsla som är väldigt svår att beskriva men för att försöka: häftigt, annorlunda och härligt. Fast mer.
I Kimala träffade jag även en tjej i min egen ålder som hette Nelusigwe. Vi fick rätt bra kontakt och jag hoppas att jag på något sätt kan träffa henne igen någon gång i framtiden. När jag sa till henne att jag någon gång i framtiden ville lära mig swahili så gick hon iväg en stund för att sedan komma tillbaka med en lapp med några ord, först på engelska, sedan på swahili. Detta tyckte jag var helt fantastiskt fint!
Nelusigwe
Det här var en av de dagarna som berört mig och som jag har uppskattat absolut mest! Det var så mycket glädje och kärlek och fantastiska möten. Dagen kommer helt klart bäras djupt inne i hjärtat lång tid framöver!
Sida Partnership Forum
Här är vi ca 70 unga vuxna (som det så fint heter) som under en veckas tid går en praktikantkurs inför våra kommande praktik/volontärresor. Här kan man läsa mer om den.
Tillsammans täcker vi många, många länder! Vi kommer från massa olika organisationer och det är väldigt spännande att höra var folk ska och vad de ska göra! Det är mycken Afrika, Indien och Latin Amerika, men det finns även dem som ska till Moldavien eller Palestina.
Efter en dag är hjärnan fullproppad med info och jag undrar då hur veckan ska sluta. Haha! Nej då, det är nog ingen fara. Det är väldigt intressanta ämnen som behandlas och diskuteras.
Jag är dock inte van vid att sitta i "skolbänken" sex timmar om dagen så det är en liten omställning kan man säga. Man får väl försöka lägga sig i tid så man vaknar utvilad.
Idag har vi bland annat sett på en film om konflikten i Valladolid och diskuterat denna utifrån vad vi tyckte den kunde ha för relevans med idag och dit vi ska.
Imorgon är det dags att behandla ämnena: Fred, konflikt och utveckling, demokrati, mänskligarättigheter och Human Rights Based Approach.
Over and out.
Alla dessa avsked..
Var på gudstjänsten i Furulundskyrkan idag och insåg att det förmodligen var sista gången jag var där innan jag åker iväg. Vilket då innebär att jag inte kommer vara där förän om ett halvår igen. Det blev många hejdå:n och lyckönskningar.
Och jag slogs av tanken att varje gång jag har träffat folk den här veckan så har det varit sista gången på väldigt länge. Det är ju lite deppigt..
När jag bodde på Tjörn kunde jag i alla fall åka hem vissa helger och hälsa på, så kommer det inte att vara nu. Om exakt två veckor går tåget upp till Arlanda och tidigt måndag morgon den 3 september avgår flyget. Då är det fem månader tills jag åter står på svensk mark.
Nu är det två veckor tills jag åker. Imorn bär det av till Härnösand för en veckas kurs på Sida. Sedan är jag hemma fem dagar och sen åker jag. Tiden går så fruktansvärt fort!
När sommaren började kändes det som en hel evighet tills man skulle åka. Först var det några lediga veckor och sen sex veckors jobb och sedan afrikaresan. Men nu är afrikaresan förbi och om två veckor är jag på väg.
Det är lite svårt att ta in att jag åker så snart och att jag ska vara borta så länge. Jag ser ju verkligen fram emot att resa men jag kommer sakna alla fina här hemma så fruktanvärt mycket!
Kärlek till er <3
Tack Adam!
En del av eftermiddagen och lite av kvällen har tillbringats med lite justeringar av bloggdesignen.
Jag vill tacka Adam så mycket för hjälpen för jag hade då inte klarat det själv! Trixit är det minsann och tid tar det!
Förhoppningsvis kommer en header dyka upp någon gång i framtiden men tills dess är detta det nuvarande utseendet.
Tanzania del 2 - Vägar
Dagen efter (den 2 augusti) besökte vi stiftskontoret, där visade även A-P och Pamela det hus som de bodde i för 20 år sedan. För den som inte vet så är A-P och Pamela vår präst och hans fru och det är dem som har planerat hela vår resa.
På eftermiddagen gick vi runt och utforskade stadens centrum. Gick på marknaden, köpte tyger att sy upp kläder med, m.m.
Efter en relativt lugn dag var det åter dags att gå upp tidigt och sätta sig i bil igen. Kimala, en by långt uppe i bergen var målet. Resan upp var ett äventyr i sig. Jag har aldrig varit med om liknande!
A-P och Pamela har berättat mycket om vägarna om hur dåliga de är och hur kul de tycker att det är att köra på dem. Men vägen upp från Dar es Salaam till Iringa var en vanlig asfalterad väg som landsvägarna hemma i Sverige ungefär, så där kunde vi inte riktigt begripa vad det var för vägar de hade pratat om. Efter denna dagen var vi dock helt klara med vad det var för vägar de hade pratat om innan! Oj,oj,oj.
Vägarna upp går knappast att kalla vägar, inte i den bemärkelse vi är vana vid i alla fall. Nej, detta var mer: Om en bil har kört här någon gång förut är det en väg. Många ställen var igenvuxna, det var smalt, brant och gropigt. I Jeepen som jag satt i fungerade dessutom inte säkerhetsbältena.
En av många broar
Väg
På ett ställe fick vi stanna till en stund då lokalbefolkningen eldade sin mark för att senare kunna så. Elden som var relativt nära vägen fick försökas stoppas. Och med orden: "Om vi kör igenom utan att stanna borde det inte vara några problem, stannar vi smälter dock däcken" så körde vi till slut förbi med elden på nära håll.
Redan andra dagen i Iringa fick vi alltså uppleva de äkta afrikanska vägarna.
Det var definitivt med skräckblandad förtjusning som man satt i jeeparna som tog oss högre och högre upp medan vägarna blev allt sämre och sämre. Men när vi väl var framme i Kimala var det verkligen värt all skumpig bilfärd!
Pudelrockare
Har idag tagit bort flätorna som suttit i, i en veckas tid.
Jag ser ut som en blanding av ett lejon och en pudelrockare. Jag konstaterar även att mina pilotbrillor gör stilen fullkomlig!
Nu övervägar jag helt seriöst på att permanenta håret.. Vi får väl se hur jag kommer hem efter Argentina. Moahahaha!
Tanzania del 1 - resans start
Jag konstaterade ytterliggare en gång att världen är väldigt liten.
För när man är på flygplatsen kl 4.30 på morgonen förväntar man sig inte direkt att träffa någon man känner (förutom gruppen man åker med). Ibland så inträffar dock det oförväntade! Vilket skedde denna dag.
Jag träffade nämligen på en klasskompis från gymnasiet, som jag inte sett sedan studenten för ett år sedan. Det visade sig till och med att han skulle åka med samma plan till Amsterdam. Lustigt!
I Amsterdam bytte vi flyg och började vår resa till Dar es Salaam, en ca 9 timmar lång flygresa.
Jag har aldrig flugit så långt förut men jag tyckte inte att det var så farligt.
Alla säten hade varsin egen tv-ruta där man själv kunde välja bland massa filmer, spel, musik m.m. Lyx! Jag valde att kolla på Hungergames och konstaterade att det var en riktigt bra film! Helt klart sevärd!
Vi mellanlandade på Kilimanjaros flygplats, tyvärr hade det redan hunnit bli mörkt ute så vi såg inte så mycket. Efter detta var det bara ca 45 min flygresa kvar och vi landade i Dar es Salaam vid 21.30 tiden.
Där blev vi hämtade av en minibuss som blev våran för resten av resan. Väskorna slängde de smidigt upp på taket!
Denna natten sov vi på ett Hostel vid namn Kurasini, som drivs av några katolska nunnor.
Nästa morgon packades bussen om igen och vi började färden mot Iringa där vi vistades större delen av resan. Med några stopp på vägen, på olika ställen som A-P & Pamela ville visa, tog denna resa ungefär 12-13 timmar. Men som nybesökare i landet fanns det mycket att titta på och fascineras av så det kändes inte så farligt. T-ex kör man igenom en av Tanzanias många nationalparker - Mikumi och där såg vi en hel del djur. Fantastiskt att få se redan första dagen i landet! :)
Påväg!
Zebror vid bilvägen
På svensk mark
Vi har upplevt så mycket så jag vet inte ens vart jag ska börja att berätta.
Men i korta drag så har vi:
träffat massor av fantastiska människor, varit ute i byar mitt ute i ingenstans, fått ett välkomnande utöver det vanliga, varit på barnhem, sjukhus, kvinnoseminarie, safari, utforskat Iringa stad, åkt jeep på vägar som inte riktigt är som dem hemma - utan bälten, fått vänner, sytt upp kläder, invigt den kyrka som vi i Furulund varit med och sponsrat, träffat biskopen och hans fru, träffat A-P:s första TEE-klass. Och massor av annat.
Den så kallade bron - som vi faktiskt körde över!
Välkomnande i byn Kimala
Invigning av kyrkan i Kidilo, alla vill vara med på kort :)
Håren har vi fått flätat
Det här var kortversionen av Tanzaniaresan, det dyker förmodligen upp lite mer detaljerade inlägg om några dagar men just nu behövs lite tid för att sortera alla tankar och tänka ut vad som ska berättas.